Jag har haft så bråttom. Velat veta vart jag ska och vad jag ska göra. På en gång. Velat vara framme vid den plats där jag mår bra och ser vart jag är på väg i livet. När allt har fallit på plats.
Jag har funderat över än den ena, än den andra vägen att gå i yrkeslivet. Känt frustration. Missnöje över att inte känna inuti mig vad som är rätt. Glömt att bara vara. Att ta varje dag som den är för att jag velat veta vart jag är på väg först – sen kan jag koppla av. Jag har gjort saker i fel ordning. Koncentrerat mig på fel saker.
Jag har fått lära mig att stanna upp. Om och om igen. Vara i det som är. Inte vara i framtiden. Lita på att det som ska komma kommer även om jag inte hela tiden försöker komma på vart jag ska. När man inte ger sig tid att koppla av i det som är kan inte heller ens egen röst leta sig fram. Man ger sig inte tid att lyssna.
När jag var på en av träffarna i mindfulnessgruppen fick jag med mig ett så fint citat om tålamod, om att kunna vänta på det som känns rätt.
”Har du tålamod att vänta
tills gyttjan sjunker till botten och vattnet klarnar?
Kan du förbli orörlig
Tills den rätta handlingen kommer av sig själv?”
LAO TZU
För just så tror jag att det är. När vi ger oss tid att vänta in oss själva, så kommer svaren och de rätta handlingarna av sig själva. Utan att det behöver vara en sån ansträngning, utan att man behöver lägga ner en massa tankekraft och energi på att tänka sig fram till ett svar – man kommer att veta någonstans inom sig vad som är rätt.
Vid ett vägskäl 