Jag minns så väl dagen då jag ringde och sjukskrev mig. Jag visste det inte då men jag skulle inte komma tillbaka och arbeta igen. Mitt huvud dunkade. Jag hade tryck i bröstet och upp i käkarna. Jag kunde inte sova. Kroppen var uppe i varv. Och för första gången erkände jag för mig själv… Fortsätt läsa När kroppen säger stopp

Vissa dagar vill jag så mycket. Vaknar och känner att jag har energi och ork. Faktiskt vill göra saker. Men jag har märkt att energin tar slut fort. Att jag måste försöka hushålla, spara lite på energin. Inte göra precis allt som jag vill göra på en gång. Min energi och ork är fortfarande begränsad.… Fortsätt läsa Dagarna som går

Ett av de största hindren att komma över innan jag vågade säga upp mig var hur vi skulle klara oss ekonomiskt. Vi är två och i det ligger en stor lättnad för annars hade det varit svårt att våga. När man är två som har det ekonomiska ansvaret för alla räkningar och utgifter kan man… Fortsätt läsa En fråga om pengar

I början av min sjukskrivning var tröttheten det mest utmärkande. Det var som om all sömn som gått förlorad skulle sovas i kapp. När jag försökte göra något sa kroppen genast ifrån. Mitt fokus fungerade inte som vanligt. Jag klarade inte av att titta på tv. Det blev bara rörigt, för mycket intryck. Jag klarade… Fortsätt läsa När orken inte finns

Jag har hittat en tid som är alldeles min egen. En tid när jag får vara alldeles för mig själv och bara vara. Skriva, tänka, läsa. Göra det som faller mig in. Andas. I början kändes det motigt att ta sig den tiden. För min tid ligger i de tidiga morgontimmarna, innan någon annan i… Fortsätt läsa Morgontimmar