Vid ett vägskäl

Min syster och jag satt och pratade igår kväll om våra drömmar. Vad vi vill och vad vi längtar efter. Hur man kan frigöra mer tid i vardagen för att göra det man verkligen vill. På något sätt blir planerna mer klara när man får diskutera dem och sätta ord på dem. Det gör dem mer verkliga.

Mycket av min tid hemma har gått till att fundera över vad jag vill. Vilket liv jag vill leva. Det har känts som meningen i allt det som hänt. Meningen med att jag blev sjuk. En vändpunkt, en nystart. En chans till att leva på ett annat sätt.

När jag först började fundera över vad jag ville i livet var jag själv det största hindret. Mina tankar. De satte stopp hela tiden. Sa ifrån. ”Men så kan man väl inte göra.” ”Det klarar du inte av.” Till sist fick jag lov att bestämma mig för att strunta i de negativa tankarna. Inte låta dem bestämma vad som är möjligt. De satte stopp för min förmåga att se vilka vägar man kan gå. De fick mig att känna mig liten, hopplös, maktlös. Fick mig att tappa tron på mig själv, på min förmåga. På min kraft att utvecklas. På drivkraften som finns i våra drömmar. Den som kan få oss att klara saker vi inte trodde. Den som kan få oss att utmana oss själva. Göra nytt och tänka nytt.

Jag tror att man ska utgå från den man är. Det man tycker om. Se tillbaka på sitt liv, vad man har tyckt om att göra, vad man tycker om att läsa, göra på fritiden. Vad har man valt att arbeta med? Vad gör en glad? Vad väcker ens lust? Någonstans där tror jag att man kan hitta sin passion, sin dröm. Det man vill göra med livet. Sin mening.

Något som alltid har varit en önskan hos mig är att få arbeta med människor. Stötta, trösta, finnas där, vägleda. Det var en av drivkrafterna när jag läste till sjuksköterska. En av anledningarna till att det kändes så rätt. Det har varit svårt för mig att ta steget att byta riktning. Man lägger in så mycket av sig själv i det man gör. Men jag har valt att se det som en viktig erfarenhet. En bra grund att stå på när jag fortsätter min resa vidare i livet. En erfarenhet. För jag vet att jag vill arbeta med människor, men på ett annat sätt och på andra villkor. Jag har anmält mig till en coaching utbildning som börjar i mars och hoppas att den kan vara en start, ett steg mot detta nya.